Alexandra: feminin närvaro vid en sjö i Sverige

Min kropp lever sitt eget liv

Alexandra rör sig som om världen vore ett andetag, och jag ser det i varje gest. Hon låter sin kropp tala, sväva och rulla – mjuk som vatten, vild som en storm.

Hon är en 4/1 Projector i Human Design – en vägvisare som ser mer än de flesta. En Projectors styrka är att välja var hon lägger sin energi, och när hon väntar förändrar hennes närvaro allt. Hennes liv är hjärtcentrerat, rotat i hem och gemenskap, men det bär också på en upprorisk, visionär eld som ropar efter läkning och förvandling.

En vecka på min ö i Hjälmaren blev ett rum av lek, stillhet och närvaro för några vänner. Dagarna inleddes ofta nakna i köket, med samtal om vegansk mat och citroner – en konversation som fick mig att börja varje morgon med färskpressad citronjuice i två månader. Alexandra mötte Simone, en själsfrände från andra tider, och tillsammans skapade de stunder av tillit, lek och närvaro. Vi fångade dem spontant, särskilt under kashmirmassagen, där kroppar, andetag och energier möttes i tyst tillit.

Alexandra påminner oss om vikten av gränser och samtycke. ”Ett nej är alltid nog”, säger hon. ”Jag väljer själv vad jag ger min energi till.” Att lyssna till sin kropp, att stå fast vid sitt samtycke, är lika naturligt för henne som att andas.

I dans, yagé, kakao och konst möter hon sin eld, sin sårbarhet och sin styrka. ”Integrationen är den verkliga magin”, säger hon. ”Läkningen tar inte slut i ritualen – den fortsätter i vardagen.”

Under våra improviserade fotograferingar väljer jag platsen och ljuset, och låter sedan dansen och känslorna leda oss. Kameran blir en förlängning av närvaron – ett intuitivt flöde som fångar det osynliga mellan andetagen, mellan hud och luft, mellan Alexandra och rummet omkring henne.