Den nakna kroppen som pensel

Hur fri kan konst egentligen vara? När Emma kom för några dagars fotografering hade jag ingen aning om att en bakgrund skulle bli ett konstverk – med hela hennes kropp som pensel.

En kväll började vi prata om bakgrunder – hur de formar ett fotos stämning och hur experimenterande kan väcka nya uttryck till liv.

Jag brukar använda en svart mörkläggningsgardin från IKEA, men jag hade också en vit bakgrund lutad mot en vägg. Jag hade länge tänkt måla den med abstrakta grå fält för att få den att kännas mer levande och dynamisk.

”Det låter underbart!” sa Emma ivrigt. ”En handmålad bakgrund tillför så mycket mer djup och känsla än en slät, fabrikstillverkad.” Hon var ivrig att sätta igång.

Emma hade tagit med sig färg men inga penslar. ”Använd gärna händerna”, föreslog jag, i tron att det skulle ge en mjukare, mer organisk effekt. Sedan lämnade jag henne åt uppgiften medan jag arbetade med mina egna foton.

Hon tog uppgiften på allvar. Först använde hon händerna, men snart blev hela hennes kropp en del av konstverket. Med baken gjorde hon ett djärvt grönt avtryck. Fötterna, munnen och ansiktet följde – till och med brösten blev verktyg i processen. Det var inte längre bara en bakgrund; det var en målning full av rörelse, energi och spontanitet.

Emma log när hon betraktade sitt verk. ”Det här”, sa hon, ”är konst i sin renaste form – att släppa taget och låta kroppen tala.”

Vad händer när vi släpper kontrollen och skapar med hela vår varelse? Kanske borde vi alla våga utforska det lite mer.