Vi ville inte ha en hund. Men en god vän och kollega till Anette sa att vi borde åka och kika på en tax som inte mådde bra i sin familj. Vi åkte dit och träffade en tax som var så rädd.. så himla rädd för allt och allra mest för män. Givetvis kom hon med in i bilen. Det tog tre månader innan hon, som blev Kicki, frivilligt kom fram till mig. Det var 2012.
Gradvis blev hon tryggare och tryggare. Men allra bäst var det med matte Anette, mor Barbro samt lillmatte.
Kicki var med på otaliga golfronder och lärde sig att efter nio hål gick det ofta bra att skälla sig till en korv. Den taktiken fungerade ofta även på andra ställen….
Det är slut på det nu. Hon drabbades plötsligt av någon nervskada och fick avsluta sitt liv hemma. Hon är saknad.
💔
Kärlek kostar på. Men motsatsen är värre.