En and går aldrig ensam

Jag körde över Tullbron i Linköping när trafiken plötsligt saktade ner. Anledningen? En andfamilj som korsade bron. Det blev lite kaotiskt — men också ett av de där ögonblicken man minns.

Det var inte första gången jag sett liknande scener genom åren, och de visar sig ofta vara fina fototillfällen. Den här gången fanns det något extra. En av ankungarna var helt gul. Inte bara lite ljusare — utan tydligt, slående gul.

Kanterna ner mot Stångån är höga, men ankmamman hade full kontroll. Lugn och fokuserad visade hon vägen, som om hon sa: så här gör man när man är en and i stadstrafiken.

Den gula ankungens utseende kan bero på leucism — ett tillstånd som finns från födseln där pigmentet är reducerat. Till skillnad från albinism påverkar leucism inte synen eller känsligheten för ljus. Ankungen stack helt enkelt ut. Och ibland är det allt som krävs.