I bastun rör sig gudinnan

🤫 Där står de på tröskeln utanför bastun – mellan det kända och det okända. Orden har fallit bort; bara antydningar finns kvar, en förtrollad förbindelse som väntar på att tändas.

”Det handlar om att våga släppa taget”, säger Simone.

”Jag är redo”, svarar Alexandra medan hon klär av sig.

Ur eld och skugga träder gudinnan fram

Jag är redan inne i bastun, stilla närvarande, redo att fånga sanna bilder — låter energierna flöda fritt utan att störa dem.

De sitter nära, först en aning tveksamt. Värmen stiger, deras kroppar smälter samman i en urtida dans av subtil kraft och andlig förfining. Blickar, mjuka beröringar, skimrande heliga symboler uttryckta i kroppsspråk.

Simone lutar sig in mot de osynliga energierna, hennes ögon öppnar sig som en portal till en annan värld. Alexandra, med sin lugna intensitet, lutar sig varsamt framåt, som om hon väntar på en bekräftelse innan hon rör vid henne. Hennes fingrar vilar stilla ett ögonblick, och rör sig sedan långsamt över huden.

I stillheten, med ljudet av elden i kaminen, finns redan allt som behövs här — och det sanna börjar träda fram.

🌬️ När den svala vinden strömmar in — förändras allt.

”Vi är själsfränder”, viskar Simone.

”Det är mer än ord. Det är ett band som korsar tid och rum”, säger Alexandra.

”Vår styrka är vår alkemiska eld — den förvandlar allt den rör vid.”

Det som började som svaga antydningar växer till exponentiell kraft, en urkraft som lyfter oss till högre mark — en plats där kvinnors makt inte längre kan tystas, förminskas eller hållas tillbaka.

Och jag känner hoppet resa sig inom mig. Dessa kvinnor kommer inte att kuvas av främmande reaktionära krafter inom politik eller religion. Det finns en framtid, en god framtid.