Ett jättekast eller ett minne från istiden?

Flyttblock — stora stenar som transporterats och lämnats kvar av inlandsisen, ofta långt från där de ursprungligen kom ifrån — har alltid fascinerat mig. De ligger bara där, som om någon jätte haft lite kul med att kasta omkring dem. Det är en tanke som eggar fantasin — långt mer lekfull än den mer vedertagna förklaringen att isen en gång släpade med sig dessa stenar när den smälte och drog sig tillbaka. Det är nästan omöjligt att fatta, men svenska stenar, infrusna i isen under en av istiderna, har faktiskt påträffats så långt söderut som i norra Tyskland

Just det här flyttblocket ligger stilla på jordbruksmark i Vångsö, strax utanför Eskilstuna. Så vitt jag vet har det inget namn och är ingen form av turistattraktion. Det ligger bara där på åkern — som en tyst protest mot vår mänskliga drift att namnge, etikettera och förklara allt. Och kanske är det just det som gör det vackert: att det helt enkelt får vara en sten.

Botsmarksstenen är å andra sidan den största i Sverige och finns med på Västerbottens naturkarta. Den är 15 meter hög och väger runt 35 000 ton — det gör verkligen intryck. Men inget av det gäller detta anspråkslösa stenblock som vilar fridfullt strax utanför Katrineholm. Ändå kan man inte låta bli att undra: var har den varit? Och vad har den sett på sin resa hit?