Möte i tantrans värld

Carlotta och Mathias möttes i den europeiska tantravärlden och tillsammans med mig ville de skapa bilder som i bästa fall utmanar tabun samtidigt som de förespråkar sinnlig frihet med samtycke.

Charlottas upplevelse var kraftfull och var hennes första steg in i erotisk konst och fotografi efter åratal borta från kameran. Att dela sådana intima stunder, särskilt i närvaro av män, gjorde henne sårbar, men hon fann också trygghet.

Det sammanhanget lät henne möta sina osäkerheter, bearbeta dem för att göra dem synliga och ofarliga.

Hon beskrev det intima förhållande jag har till kameran som inspirerande. Mycket vackra ord enligt mig. Samtalet fortsatte in i begreppet lust, som Carlotta ser som sammanflätat med åtrå och längtan. Lusten fungerar för henne som en kompass som leder mot personlig växt och expansion, oavsett om det rör sexuella eller bredare livssammanhang.

Det finns en skam kring sinnlighet, avslöjade Carlotta. Osäkerhet uppstår, särskilt med tanke på familjens och samhällets förväntningar. Upplevelsen med min roll som äldre man bakom kameran väckte reflektioner kring hennes egen ovilja att tala om sexualitet inom familjen.

Den gemensamma resan, driven av tillit och delad konstnärlig intimitet, utvecklas vidare medan Carlotta navigerar mellan sinnliga, sårbara och stärkande aspekter inom Beyond Nudity.

"Mina tår är konstiga, mina händer gömmer min penis och mina ben böjs i tysta ord. Och hon har silvertejp på sin vänstra arm"

Jag betraktar mig själv och ser sårbarheten. Allt föll till golvet, rädslan, obehaget och jag. Jag känner sorg över att inte vara där oftare i känslorna. Vill ha mer av detta. Känner att det feminina förkroppsligar den glädjefyllda dominans som finner glädje i blicken, i henne. Det är att utforska gränser. Carlotta spelar teater och får en chans att pröva en annan roll utan risk. Det är som en katt med en leksaksråtta. Men i frid. Plötsligt ser jag det i mina ögon. Jag ser inte en maktlös man. Jag ser en längtan i hennes ögon och ansikte att skapa något som jag inte kan åstadkomma själv. Jag vet inte, det är något mellan en präst och påven eller en psykopat med en kärleksfull mor. Jag kan inte förstå det. Det är förvirrande för mig. Jag läser bilden och ser en rädsla och samtidigt en beundran i mitt ansikte, kan inte läsa mig själv i dessa bilder. Det är komplext, meningsfullt. Denna dynamik.